Då var man här
Inför JapanPosted by Johanna Mon, April 02, 2007 14:57:53Ja, vad säger man? Jag har bott i Osaka i tre dagar nu, men det känns som flera veckor. Jag har hunnit med så mycket under dessa dagar att jag helt har glömt att vara jetlaggad.
Flygresan gick bra, om än en aning tråkig. Jag satt bredvid en polsk sjöman som skulle till Sapphoro. Vi spelade poker (jag vann 100 yen=6 kronor) och tittade på Mr Bean ihop och hade det riktigt trevligt. Jag blev hämtad på flygplatsen av min chef. Jag insåg ganska snabbt vilken stor stad det var jag hade flyttat till. Jag tror att det tog över två timmar att komma till lägenheten. Jag bor i ett område som heter Minoo. Det är mer eller mindre en stad i sig, ungefär i Malmös storlek. För att komma till Osaka centrum får man ta både buss och tåg. Det är helt sanslöst svårt att hitta här utan gatunamn och allt på japanska.
Jag har lärt mig en hel del under dessa dagar i Japan dock-
1. Man ska stoppa in hela sushibiten på en gång, oavsett hur stor den är.
2. Om man ska köpa mjölk till kaffet och står och väljer mellan de 100 sorter som finns i affären ska man inte falla för den enda sorten som det står coffee milk på. Det är mjölk som smakar kaffe.
3. Det går inte, det är absolut omöjligt, att vara vegetarian i det här landet
4. Folk fnissar om man har cykelhjälm
Jag bor mer eller mindre i bergen. Universitetet där jag jobbar ligger i norra Minoo och jag bor i södra. Det tar 40 minuter att gå dit och backarna är intressanta minst sagt. Mycket upp och mycket ner. Jag har köpt en cykel med 21 växlar så med lite ansträngning klarar jag alla uppförsbackar utom två riktigt långa. Dem kan man knappt gå uppför. Det är kul att cykla hem. Man får inte cykla på trottoaren, men alla gör det ändå. När laglydiga jag försökte cykla vid sidan av vägen visade en polis upp mig på trottoaren.
Det är en lite konstig situation att vara här. Det finns ingen information om någonting på engelska och nästan ingen pratar engelska heller. Det är tur att japanerna är så väldigt trevliga. I lördags kom det en kvinna hem till mig och pratade massor på japanska och kunde så klart ingen engelska alls. Det tog mig närmare 20 minuter att förstå att hon ville läsa av elmätaren, men hon blev inte arg för det, utan hon bjöd mig på godis.
En sak som jag måste öva på är bugningar och bockningar. Det sysslar alla med hela tiden och jag har inte fått in tekniken än. Varje gång någon bugar sig bugar jag tillbaka. Då bugar de igen och jag igen och så fortsätter det så. Jag vet inte om det är tänkt att jag ska ta sista bugningen eller om man ska hålla på ett visst antal gånger. Det är mycket att lära sig...
Jag har lyckats gå och handla dock. Det är verkligen ett lotteri när man inte fattar ett skit av vad som står på förpackningarna. Jag kan i alla fall avliva myten om att frukt skulle vara jättedyrt. Det kostar som i Sverige ungefär. Kanske är äpplen lite dyrare, men i gengäld köper man alla möjliga sorters svamp för en spottstyver.
Jag har träffat många trevliga människor som tar ut mig på en massa äventyr. Jag har både ätit sushi och handlat en massa saker på loppmarknad och i dag ska jag ta mig ut mig för att köpa mobiltelefon. Det är enligt många mycket viktigt att ha redan tidigt här i Japan.
Som ni säkert har sett går det inte att lämna kommentarer på bloggen. Jag har tagit bort den funktionen. Men det går jättebra att mejla i stället. Man kan tyvärr inte ringa än. Mitt bredband kommer inte förrän någon gång nästa vecka och min fasta telefon i lägenheten dröjer också några dagar.
Ha det fint alla!
- Comments(0)http://www.hantus.se/#post2
