Första veckanPosted by Johanna Tue, April 10, 2007 13:17:08Som de flesta känner till är det viktig att vara mycket artig i Japan. Jag tycker själv att jag i vanliga fall är ganska artig, men jag har nu insett hur långt man kan gå för att vara trevlig mot omgivningen.
En underlig upplevelse som hade hade förra veckan, när det gäller just artighet, var när jag skulle ta bussen hem från universitetet. Man köar alltid mycket ordentligt här och den som kommer först står så klart först i kön och sedan står alla på ett prydligt led efter. Den här dagen råkade jag komma först till hållplatsen och stod efter ett tag först i en lång kö. När bussen kom stannade den lite tidigt så mitten av kön hamnade vid bussdörren. Ingen gick på. Alla stod helt stilla utanför bussen trots att alla skulle med. Efter ett tag började de titta menande på mig och till sist fattade jag att jag skulle gå på först eftersom jag stod först i kön.
En annan lustig grej som jag redan har skrivit om är detta med munskydden. De flesta skulle alltså inte gå hemifrån med en förkylning utan att ta på sig munskyddet för att inte smitta någon.
I mina klasser är studenterna också mycket artiga och framför allt tålmodiga. Jag har en andraklassare (alltså de som går årskurs två på universitetet) där det finns en Yuuki, en Yuki, två Yuka, en Yuuka, en Yuuko, en Yuko, en Yuto och en Yumi. Hälften av klassen heter alltså samma namn. Jag kallar dem dessutom allihop för samma namn och de svarar tålmodigt (det vill säga den personen som känner sig tilltalad eftersom de inte har någon aning om vem jag menar).
Som jag också har skrivit tidigare kan de flesta inte engelska, men det betyder inte att de inte hjälper till. Det spelar nästan ingen roll vem man frågar så gör de allt för att hjälpa till även om man inte förstår ett dugg av vad de säger. I lördags natt skulle jag åka hem från Osaka till Minoo. Det går inga direkttåg utan jag var tvungen att byta tåg mitt i. Jag visste att tåget jag bytte till, alltså tåg nummer två, kunde gå direkt till Minoo, men det fanns också en risk att jag var tvungen att byta en gång till. Det var helt omöjligt att se på skyltarna utanför om det var byte eller inte. Jag frågade en dam på perrongen. Jag pekade på tåget, sa min station och lade skickligt nog till det japanska frågeordet "ka". Hon började prata en massa på japanska och jag sa "nihon go iie" (japanska nej). Då tog hon tag i min arm, vi gick på tåget, och så höll hon i mig i 10 minuter ungefär. Vi stannade vid en station, inte min station, och hon knuffade ut mig och sa "change" och pekade på ett annat tåg. Jag kom hem hur bra som helst.
I dag är det 19 grader varmt och på torsdag ska det bli 21 grader. Tyvärr lyder min lägenhet under andra regler. Den verkar hålla sig ungeför 5 grader under utetemperaturen. På sommaren ändrar det tydligen sig dock och blir varmare inomhus än utomhus.
Nu ska jag iväg och få lite räkningar översatta så att jag kan betala dem.
Tjingeling.
Johanna
Första veckanPosted by Johanna Mon, April 09, 2007 17:51:33Efter en hektisk helg är jag nu kvar på kontoret och väntar på att min buss ska komma. Det har varit min första undervisningsdag i dag och det har gått bra. Studenterna är hur gulliga som helst. Undervisningspassen är 90 minuter utan paus. Lite länge tycker jag, men studenterna är vana.
Mina farhågor om att jag inte skulle ha något att göra här har visat sig vara helt fel. I helgen har jag hunnit med en välkomstmiddag med mina kollegor, picknick i regn och middag på sitta-på-golvet-restaurang och mitt första möte i "Bridges-gruppen" (kulturtantgruppen). Jag ska följa med dem om två veckor på någon form av kimonoutklädning. Man betalar lite pengar och så blir man utklädd i hela kiminoutstyrseln och så blir man fotograferad.
Nu kommer bussen om 8 minuter så jag måste rusa.
Johanna
Första veckanPosted by Johanna Fri, April 06, 2007 14:13:53Jag är ju givetvis utlänning i Japan och det blir en väldigt stor del av identiteten man skaffar sig här. Det är så tydligt hela tiden att man är utlänning. Jag känner mig så oerhört handikappad av att inte förstå någonting av vad någon säger. När jag är och handlar till exempel, pratar personalen hela tiden med mig så fort jag går förbi och jag vet inte om de frågar något eller om de hälsar och jag har ingen aning om vad jag förväntas svara. Jag är oartig heeeeela tiden. Jag har lärt mig att sätta fram tofflor innanför dörren så att när jag får besök kan besöket ta av sig skorna och sätta på sig tofflorna. Men ingen av mina japanska besökare sätter på sig tofflorna (mina japanska besökare=gas- och vattenmannen, elkvinnan, kabel-tv-mannen och några till) utan de tar av sig skorna och går runt i strumplästen. Nu har jag förstått att det inte räcker att bara ha dem framme utan man ska också säga till besökarna att ta på tofflorna och ibland även sätta på besökarna tofflorna.
Jag bor ju i ett utlänningsområde. Jag har en brasilianare i lägenheten under, en ungrare mitt emot och en filipin över. Det bor inte många japaner i husen runt omkring. De har ganska strikta regler när det gäller sophämtningen i kommunen. Man blir tilldelad ett antal soppåsar av kommunen varje år. Några är till för att slänga brännbara grejer och andra till glas osv. De hämtar brännbara sopor två gånger i veckan och då får man inte lägga ner sina soppåsar i förväg, utan på morgonen den dagen de hämtas. Man får bara bara bara slänga brännbara saker i dessa påsar. Sopgubbarna letar igenom soporna så att de är korrekta. Icke-brännbara sopor slängs vid ett annat ställe och hämtas två gånger i månaden. Egentligen är det inte så svåra saker, men ändå lite...
Minoo är å andra sidan en kommun som lägger stor vikt vid att ta hand om sina gaijin. Det finns en organisation som heter Mafga som bland annat har gratis språkundervisning för alla invandrare, oavsett hur länge man tänker stanna. Jag ska på min första lektion i morgon. De tar också hand om ens barn när man söker arbete, går på språkundervisning och annat. Om man behöver gå till läkare ringer man dem så skickar de en tolk som kan följa med. Allt helt gratis.
Jag har en aktiv helg framför mig. I kväll ska jag på välkomstmiddag med mina arbetskamrater, i morgon ska jag på körsbärsblomningspicknick med några vänner och på söndag ska jag träffa en kulturtantgrupp (japanska tanter som vill visa utlänningar den japanska kulturen och som ordnar utflykter till festivaler och andra saker) på lunch.
Äntligen har det blivit lite varmare här, så nu ska jag ut och dricka lite kaffe i solen.
Fred på jorden,
Johanna
Första veckanPosted by Johanna Wed, April 04, 2007 11:25:09Under de första dagarna jag var här var jag lite förundrad över att alla papper som skulle undertecknas av mig hade pyttesmå utrymmen för namnteckning. Jag fick knappt plats med halva förnamnet. Efter ett tag såg jag att det var meningen att man skulle stämpla i utrymmet. Alla japaner har en egen stämpel, så det vill ju jag givetvis också ha. Allt som är "kawaii" (gulligt) är nödvändigt och en stämpel är helt klart "supa kawaii". På stämpeln har man sitt namn, ofta i kanji (kinesiska tecken) om det går. Vi hade en liten diskussion på institutionen igår om man kunde göra en stämpel i kanji med mitt namn. Det diskuterades om man skulle kunna göra någon lösning med mitt efternamn, att man kunde skriva mans son (karl=man...) men då skulle tecknena inte alls motsvara uttalet och det kunde bli problem. Stämpeln är så liten att man får inte plats med hur många tecken som helst. Johanna skrivs med 4 tecken. Jag har hela tiden tyckt att det var lite onödigt och att man gott kunde korta ner det till 3=jo-ha-na i stället för jo-ha-n-na, men det var inte möjligt för då skulle mitt namn uttalas helt fel. Det är mycket viktigt med långa konsonanter i japanska...
jag har nu äntligen räknat ut mysteriet bakom dryckautomaterna som finns överallt. I varenda hörna står det en maskin som säljer mängder av drycker och ibland även mat. Fösta gången jag använde en trodde jag att jag beställde en apelsinläsk. Det gjorde jag visserligen också, men jag blev lite förvånad över att den var varm. Det tog mig ett par dagar att räkna ut att alla priser som stod med röd text var varma drycker och de med blå text var kalla. Det hindrade mig inte från att råka köpa en kall latte i morse dock.
Det är riktigt kallt här i Minoo nu. Jag tror inte att det är mer än 13 eller 14 grader ute och ungefär samma inomhus. Det finns ingen centralvärme utan man måste värma upp varje rum för sig med gasdrivna värmefläktar. Det är ganska kyligt i lägenheten på kvällarna och pyjamas och dubbla täcken är en nödvändighet. Men de säger här att det är bara att njuta av kylan för om några veckor kommer hettan och den är mycket värre. Man pratar lika mycket väder i Japan som i Sverige har jag märkt, i alla fall här i Osaka.
Jag har det mycket kul med min mobiltelefon. Man skickar inte sms här utan epost med mobilen och jag har precis lärt mig hur man gör. Jag har två kompisar utanför jobbet, George från Australien och Fernanda från Brasilien, och dessa stackars människor blir just nu överösta av epost på mobilen.
Ja, man kanske skulle ta och jobba också...
Kram!
Första veckanPosted by Johanna Tue, April 03, 2007 16:09:14Nu är min första arbetsdag snart slut. Jag har stått och presenterat mig för massor av studenter som artigt har applåderat och fnissat på rätt ställen. Jag är ändå ganska förvånad över hur många det är som studerar danska och svenska här. Jag har säkert träffat närmare 100 studenter i dag. Märkligt. Och lyssna på det här ni på Nordiska: Man använder sig aldrig av reserver här för det har i princip aldrig hänt att de som anmäler sig till en kurs ångar sig. Alla som hade sökt svenska eller danska som nybörjarkurs den här terminen kom på introduktionsmötet. Alla!
Japan är ett lustigt land på många sätt. Det är en härlig blandning av supereffektivitet och rysk långsamhet. I går skulle jag skaffa ett lönekonto på posten. Det tog nästan 2 timmar. Sedan skulle jag ju köpa min mobil. Det tog också nästan 2 timmar (men nu är jag stolt ägare till en ljusblå Sanyo som jag inte förstår mig på alls). Samtidigt tar det två sekunder att parkera i ett köpcentrum. Man ställer bilen på en intelligent platta och sedan åker bilen och parkerar sig själv. När man är klar trycker man på lite knappar så kommer bilen ut och hämtar dig. Det är helt fantastiskt!
En annan intressant grej är alla dessa människor som går runt med munskydd. Det är ganska många som gör det faktiskt. Jag trodde först att de hade någon allvarlig sjukdom eller att de var rädda för sars eller så, men det visade sig att de flesta är pollenallergiker och övriga är förkylda stackare som inte vill smitta andra. Jag bara hoppas att detta inte är något som krävs av en när man är förkyld. Ett av de roligaste skämten de har här om västerlänningar är att vi ofta tror att munskydden används för att det är så dålig luft och att man installerar syrgas längs vägarna för att befolkningen ska överleva. Ärligt. De skrattar jättemycket åt det.
En besvikelse är toaletterna. Jag hade föreställt mig fantastiska mästerverk och klassisk musik och allt sådant. Det visade sig att i 90% av fallen är det sitta-på-huk-toaletter, hål i marken alltså, fast de lux. Man kan spola. Det är lite svårt att räkna ut vilket håll man ska stå på bara. Hemma i min lägehet har jag en vanlig toalett förutom att sitsen är eluppvärmd. Fantastiskt!
Nu ska jag iväg och lära mig åka tåg. Live long and prosper!
//Johanna
