December 2007Posted by Johanna Fri, December 14, 2007 20:01:56I går hade vi luciafest på universitetet. Jag och Bente, danskläraren, hade planerat i veckor, handlat, gjort glögg, och till sist var det dags. Alla studenter och lärare på danska och svenska avdelningen var bjudna och 130 personer kom. Först skulle granen kläs:
Efter det var det dags för luciatåget. Det svenska tåget bestod av en lucia, 8 tärnor och 3 stjärngossar och det danska av 8 tärnor:
Först kom det svenska tåget in och sjöng den svenska sången, sedan det danska med den danska sången och till sist sjöng de den japanska versionen gemensamt. Det var verkligen jättefint.
Nästa punkt var luciafika. 7 av mina studenter hade bakat lussekatter hemma:
Jag hade gjort 12 liter glögg och vi hade köpt Annas pepparkakor (ganska lätta att få tag på här) i mängder. De danska studenterna gjorde æbleskiver så luciatallriken såg ut så här:
Sedan var det dags för kvällens överraskning: tomten. Jag, Bente och två av de andra lärarna på institutionen klädde ut oss till tomtar och delade ut julklappar till alla. Det blev en sådan succé. Man kunde knappt se något för alla blixtar som kom från alla kameror. Det var verkligen roligt.
Så det var helt klart en mycket lyckad tillställning. I morgon ska vi har julfest här hemma. Den blir ganska stor den också. Runt 30 personer kommer. Vi kommer att bjuda på Jansson, glögg, ris a la malta, pepparkakor, rödkål och en massa saker. Om jag har tid ska jag rapportera om det på söndag, men risken finns att det blir ett uppehåll på bloggen ett tag här. På måndag åker jag till Sueeden och är borta i två veckor och firar jul och nyår. Så god jul på er alla och gott nytt år
önskar Johanna
December 2007Posted by Johanna Wed, December 12, 2007 20:15:31Jag såg precis en helt otroligt tokig reklam på tv. Det var en ny sorts väckarklocka som skulle göra det lättare att komma upp på morgonen. Signalen var ett sånt där ljud som låter som ett inbrottslarm eller flyglarm, ni vet, ett otroligt påträngande ljud. Ovanpå väckarklockan satt det en propeller som sköts iväg när väckarklockan satte igång. Propellern kunde hamna var som helst i rummet, men för att stänga av det tokiga ljudet MÅSTE man hitta propellern, för oljudet slutade inte förrän man satte tillbaka propellern ovanpå väckarklockan. Reklamen var full av nyvakna stackare som sprang omkring i sovrummet med händerna för öronen och desperat letade efter en propeller...Kan detta verkligen sälja?
December 2007Posted by Johanna Mon, December 10, 2007 22:44:40Varje år i december har Kobe en form av ljusfestival. Den håller på i två veckor ungefär och den heter Luminarie. Den startade 1995, samma år som den stora jordbävningen, för att uppmuntra människorna i Kobe och sprida lite ljus i misären. Det blev en tradition och i år var jag och Henrik och kollade på den för första gången. Men innan titten på ljusshowen tog vi en tur till Kobes Chinatown och provade all mat.
Det var några saker som stack ut som mycket intressanta kring hela Luminarie-grejen. Den ena var den otroliga organisationen kring det hela. Det var en snitslad bana som man var tvungen att gå på för att komma till själva ljusgatan, och det var strängeligen förbjudet att gå på annat vis. Det hör till saken att det var lite regnigt kvällen vi var där, så det var inte så mycket folk. Det spelade ingen roll. Man var tvungen att uppföra sig som om det var minst 10 gånger så mycket folk där. Längs hela den snitslade banan stod det vakter så här med band mellan sig och såg till att den enorma folkmängden skötte sig.
Rolig grej nummer två var alla som fotograferade heeeeela tiden. Räkna och se hur många kameror (eller kameramobiler) du kan se på den här bilden.
Men till sist kom vi fram till den upplysta gatan och det var spektakulärt. Det är en italiensk konstnär som gör hela Luminarie varje år (eller kanske olika italienska konstnärer varje år...) och varje ljus är handmålat. Det här är ingången...
...och det här är mitt i...
...och det här är målet, en ljusborg med en stor pengainsamlingsbössa mitt i. Det kostar mycket att ha den varje år, så man behöver dra in ganska mycket pengar varje gång för att kunna ha den nästa år.
Så var det med det.
Johanna
December 2007Posted by Johanna Wed, December 05, 2007 22:29:28I dag fick jag en gren i huvudet när jag cyklade till jobbet. När jag cyklar till jobbet cyklar jag alltid genom en allé och i dag höll man på och klippa alla träden där. Precis när jag cyklade förbi klipptes en gren av och landade på mig. Det var ingen stor gren. Det kändes faktiskt knappt. Men en sekund efter, jag lovar, en sekund, hade jag tre män omkring mig som alla frågade om jag var ok och bad om ursäkt och bockade och bad om ursäkt och bockade. Det var ju ingen fara med mig. Jag hade knappt märkt att jag fick en gren (kvist) i huvudet så jag sa att jag var ok och cyklade vidare. Men hela vägen längs allén satt det män i träden och alla ropade "sumimasen!" (=ursäkta) hela vägen ner efter mig.
En annan rolig sak som också hände i dag gäller en man som har kontor ett par rum från mitt. Han är japan, men jag vet inte alls vad han undervisar i. Han är otroligt bister. Han säger aldrig något och hälsar knappt, trots att vi i princip är grannar. I dag tyckte jag att det var dags att slänga min samling pepsiburkar i återvinningen som står längst ner i korridoren, och jag väntade tills de flesta hade gått för dagen innan jag samlade ihop alla och försökte balansera 10 burkar på en gång. Precis när jag passerade bistra mannens rum kommer han ut och får en ganska rolig syn och börjar...ja...gapskratta. Sedan tar han 5 av burkarna från mig och slänger dem åt mig och går in i sitt rum och fortsätter skratta.
Dagens nästa reflektion är någon jag äntligen har fått bekräftat efter många funderingar. Jag har nämligen lagt märke till att man aldrig klär upp sig på japanska hemmafester. Det är ju inte så i Sverige att man drar på sig balklänningen varje gång man ska på födelsedagsfest, men de flesta tänker väl ändå lite på vad de har på sig, fixar lite med sminket och håret innan man går på en fest. Eller? Det gör man i alla fall inte i Japan. Har man fest hemma i lägenheten betyder det myskläder. Jag har kommit på fester där folk har gamla slitna joggingbyxor, mjukisdressar, mysshorts osv osv. Jag har aldrig vågat fråga, för det känns som lite förolämpande. "Varför har alla så fula kläder?" är inte riktigt frågan man vill ställa på en fest. Min teori är att japaner ofta är otroligt snoffsigt klädda när de arbetar. Alltid högklackat, kostym, fina skjortor, superfixade frisyrer. Så när man väl har fest hemma vill man slappna av. Det är ju fest! Man vill ju inte ha jobbkläder på sig! Det är bara min teori. Ingen har kunnat svara i dag på vad det beror på så jag vet faktiskt inte. Jag återkommer när jag vet svaret på denna gåta.
Sist men inte minst har jag i dag bokat flyg och hotell till Hokkaido i februari. Vi ska till Sapporo och gå på snöfestivalen (ursprunget till isfestivalen) och också passa på att ta en sväng till Sweden Hills, en tokig svensk by som ligger en timme från Sapporo.
Hejsvejs!
Johanna
December 2007Posted by Johanna Mon, December 03, 2007 21:22:47I går var jag och Henrik på utflykt till Minooparken. Grejen är att vi bor i Minoo, men så långt det går att komma från Minoo centrum. Vi bor precis på gränsen till nästa "kommun", Suita. Så när vi ska till centrala Minoo måste vi cykla kanske 40 minuter.
Så i går gav vi oss ut på utfärd, hela vägen till andra sidan Minoo, där den kända Minooparken finns. Den är känd för ett par saker. Först är den känd för sina apor. Det finns ganska många apor som springer runt och enligt snacket är det skitjobbiga apor dessutom. De har till exempel full koll på vad pengar används till. De har nämligen lärt sig att använda dryckmaskinerna. Så det stjäls en massa pengar hela tiden och allt går så klart till snask. Parken är också känd för sitt vattenfall. Om man tar sig igenom hela parken, längst upp och längst bort, finns det ett vattenfall som är mycket uppskattat. Och parken är så klart känd för sina höstlöv. Det har gått så långt att man till och med plockar höstlöv, friterar dem och säljer som kakor:
Jag köpte självklart en påse:
Kolla in den här. Den ser ut som en hand:
Det var varken gott eller äckligt om jag ska vara ärlig. Det smakade mest friterat liksom.
Det är så kul med höstlöven här för de är så små. Nästan alla träd är japanska lönnar så alla löv på marken är pyttesmå gulliga löv. Lövhögarna här är så söta att man måste ta foto på dem:
Jag har länge fascinerats av de coola barnvagnarna folk går omkring med här...
...men ibland blir man lite chockad när man tittar in i dem...
Dagen avslutades med kanderade äpplen och helt plötsligt kändes det som om det snart är vinter.
Det är ju trots allt december, men det är svårt att få vinterkänsla när det är runt 15 grader och träden ser ut så här:
Hejsvejs från Johanna
