September 2008Posted by Johanna Tue, September 30, 2008 18:15:03
Jag tror inte att det är en hemlighet att japaner är matgalna. Någon sa till mig, när jag precis hade börjat plugga japanska, att jag bara behövde lära mig att prata om mat. Det var det enda folk pratade om ändå. Det är väl en sanning med modifikation, men det pratas otroligt mycket om mat. Det verkar dessutom som om de allra flesta japaner som reser runt i världen gör det för att äta, dvs precis som jag.
Jag blir alltid imponerad över hur otroligt mycket japaner kan äta, särskilt med tanke på hur spinkiga de ofta är. När man är på restaurang med japaner blir man äten under bordet lätt som en plätt. Jag och Henrik brukar skämmas när vi är på restaurang och blir mätta efter några portioner och ser oss omkring hur mycket alla andra har ätit. Värst är på kaiten-sushi ställen, där tallrikarna ställs på hög, och man kan se sin egen lilla tallrikshög jämförd med 90-åriga tantens hög, och tantens är 3 gånger högre.
Så klart är det, med tanke på allt detta, poppis med matätartävlingar. I söndags var det matätartävling på tv hela dagen. Om du klickar
här kan du få några klipp från detta spektakel. Jag lovar att alla som trodde att det fanns en viss matrespekt eller elegans kring mat i Japan kommer att tänka om.
Johanna
September 2008Posted by Johanna Sat, September 27, 2008 21:29:50Idag berättade Henriks fröken i japanska för honom att hennes släkting, Toshimi, faktiskt var gift med en svensk. Han var faktiskt också lite känd ville hon minnas. Kanske Henrik visste vem han var? Han hette nog Peter. Och så är han skådespelare. Han var visst med i någon amerikansk film. Armageddon hette den kanske...I vilket fall som helst var hennes föräldrar inte alls särskilt glada över att hon sprang iväg och gifte sig med en utlänning. Fniss.
September 2008Posted by Johanna Sat, September 27, 2008 12:02:13Jag har länge misstänkt att anledningen till att allt är så långsamt och ineffektivt i Japan är att människor sover alldeles för lite. Alla är alltid trötta. Tunnelbanorna är smockfulla med folk som somnar stående, sittande, liggande...
Mina studenter somnar till och med ibland på mina lektioner. Detta verkar vara ett problem som börjar redan vid födseln. Jag läste idag tidningen att japanska bebisar sover minst i hela världen. Jag med mina 8 timmar per natt sover nog mest i hela Japan...
Johanna
September 2008Posted by Johanna Sat, September 27, 2008 10:32:24I Japan finns det en viss sorts föreningar som jag inte vet om jag har stött på tidigare. Det är liksom grupper av människor som träffas och lär sig om andra länder. Ganska många gånger har jag blivit inbjuden att hålla presentationer om Sverige på diverse "kulturklubbar". Vanligtvis brukar jag tacka nej, men för ett tag sedan tackade jag ja till att göra en Sverigepresentation på en ganska stor kulturklubb i Tanimachi i Osaka.
Det finns en del standardfrågor som man ofta får av de flesta japaner, t.ex. "Är det där dina riktiga ögonfransar?" (ja), "Varför är du inte lång?" (ja, säg det), "Vilken japansk mat tycker du om?" (det mesta utom sådant som inte smakar något, eller mat med ögon som fortfarande sitter kvar) osv osv, och dessa kulturmänniskor var inga undantag.
Jag valde att visa en massa bilder från min semester i Sverige och utifrån dessa förklara äldrevårdssystemet, föräldraledighet, dagis, karriär, jämställdhet och en massa annat. Jag pratade engelska och jag hade en tolk som översatte till japanska. Efter 40 minuter presentation fick alla ställa frågor, och nästan alla frågor handlade om varför svenskar byter jobb så ofta. I Japan är det uselt för karriären att byta jobb. Varje gång du byter jobb hamnar du längst ner igen och lönen går i botten. Dessutom har många företag inte lust att anställa någon som har haft ett jobb innan, eftersom den då inte är lika formbar. Så det svenska systemet verkar mycket märkligt.
Det var ungefär 40-45 personer i publiken och ungefär hälften av dem kunde engelska och 5 stycken hade varit i Sverige ("Varför finns det inga offentliga toaletter i Sverige. Blir svenskar aldrig toanödiga?" Jodå, jag vet. Jag hatar toabristen i Sverige också. Och att när man väl hittar en kostar den pengar). Lokalen var utsmyckad med en massa bilder av Sverige och svenska saker.
I lokalen fanns ett litet kök och under tiden jag hade min presentation lagades det svensk mat...
... köttbullar med brunsås, kokt potatis och rårörda lingon. Vi fick också Hällakaka, daim, Ahgrens bilar, Gillekakor, och till sist drog matledaren upp den stora överraskningen: Saltlakrits. Alla smakade, ingen dog, ingen kräktes, några tyckte att det smakade kinesisk medicin, och några tyckte att det var synnerligen omoshiroi (= intressant).
Om någon är på väg att flytta till Japan och vill ha japanska kompisar är det stora tipset att ställa upp på sådana här saker. Man kommer hem med väskan full av visitkort från människor som jättegärna vill träffas.
Nu ska jag snart masa mig iväg till stan och träffa min kompis Junko. Hon är världens bästa svensk/japanska tolk och idag blir det jobbmöte, med massor av fika såklart.
Johanna
September 2008Posted by Johanna Tue, September 23, 2008 13:29:06Jag längtar väldigt mycket till den dagen när Japan börjar använda internet. Internet är otroligt outnyttjat här. Nästan ingen använder internetbank t.ex (folk går på riktigt till banken och gör ärenden!). De allra flesta webbsidorna här är jättedåliga. Man kan stöta på stora butiker som har hemsidor med bara en karta på hur man åker dit. Inte alls ovanligt.
Enligt en undersökning jag läste för ett tag sedan var över hälften av alla japaner rädda för internet. Man var rädd för att skicka mejl eftersom de kunde läsas, man var rädd för att köpa saker på nätet, man var rädd för internetbanker...
Varje gång något administrativt ska skötas på mitt jobb måste jag fysiskt gå till någon och skriva under något papper eller sätta en stämpel på något papper. När jag har frågat varför inte fler saker bara kan skötas via mejl har jag fått svaret "Vadå???? Man kan väl inte stämpla ett mejl!"
Vi är långt långt långt ifrån det papperslösa samhället här i öst. Allt ska skötas på riktigt, dvs på papper. Allt ska stämplas, allt ska arkiveras på papper i en låda. Finns det inte på papper så finns det inte verkar det som. Kanske är det därför japaner verkar älska kontanter. Har man bara pengar i siffror finns de inte. Eller?
Jag som är uppväxt i effektivitetens rike tycker att Japan är ett märkligt land. Det finns ingen hejd på hur många gånger man måste ta sig till en massa olika instanser bara för att hämta ett papper (pdf på nätet finns inte verkar det som) eller för att sätta min stämpel på till synes helt oviktiga saker. Jag ska någon gång mäta hur mycket tid jag lägger på administrativt trams på en månad. Jag slår vad om att jag kommer upp i motsvarande en arbetsdag.
Johanna
September 2008Posted by Johanna Sun, September 21, 2008 01:07:42Förra sommaren spenderade jag de allra flesta kvällarna framför tv:n tittandes på gamla Columboavsnitt ätandes min favoritglass "kinako mochi-glass". Ungefär i oktober eller november förra året försvann helt plötsligt glassen ur sortimentet på Kansai Supa. Eftersom allt har sin säsong här i Japan har givetvis också glassmakerna sin säsong. Kinako mochi var helt enkelt ingen vinterglass.
Jag har väntat och längtat, väntat och längtat, men kinako mochi verkade aldrig komma tillbaka. Juni gick, även juli. När jag åkte till Thailand 17 augusti hade den fortfarande inte kommit in. När jag kom tillbaka från Sverige 18 september hade den inte kommit in. Jag gjorde det vilken vettig människa som helst skulle ha gjort: Jag gav upp.
Men idag mina vänner, idag kom den in! Massor av kinako mochi ligger i min frys och väntar på en massa gamla Columbo och sena sommanätter framför tv:n. Så här ser de ut:
Bollarna som ligger på tallriken på bilden är original kinako mochi. Det är en efterrätt/"kaka" som består av mochi (= slemmig söt boll gjord av ris) som är rullad i kinako (sött pulver gjort av någon böna tror jag. Sojaböna?). Snudd på oätlig enligt mig, helt sjukt söt och alldeles för slemmig. Glassvarianten däremot är fulländad. I mitten, runt pinnen sitter en stång av mochi, nästan frusen, runt det finns vaniljglass och runt om det hela finns ett skal som smakar kinako. Det går nog inte att fatta hur god den är om man inte har testat. Problemet är att den nu bara komer att finnas i några månader så jag måste liksom föräta mig på den på något sätt, precis som jag försökte förbada mig i Thailand.
När jag ändå gör reklam för japansk glass kan jag lika gärna ta tag i min näst favoritaste glass:
Denna finns inte heller året om utan har också precis kommit. Denna anses dock även vara en vinterglass så den säljs ända tills april/maj. Den består av chokladisglass med kondenserad mjölk i mitten. Alltså, alla mina kläder har fläckar efter den här glassen. Det går inte att få bort dem! Ändå är den absolut värd att köpa i mängder.
Jepp, så var det med det.
Johanna
September 2008Posted by Johanna Fri, September 19, 2008 18:35:17
Ja, nu är jag tillbaka i Japan efter hela 4 veckor. En kort sammanfattning av dessa 4 veckor: Först blev det Thailand i 8 dagar. Eftersom jag nog är den sista svensken som åkte till Thailand behöver jag nog inte skriva så mycket om det. Jag har längtat ihjäl mig efter havet, så nu badade jag så mycket att det förhoppningsvis håller ett tag.
Samma dag som vi kom till Sverige hade Henrik releasefest för sin bok. Det var mycket trevlig och jetlagen kändes knappt alls (men det är ju faktiskt bara 5 timmar skillnad mellan Thailand och Sverige, så det är kanske inte så konstigt). Boken kom ut 27 augusti, blev recenserad i alla stora tidningar och ganska många små och fick mycket bra kritik. Den sålde riktigt bra också, halva upplagan bara första veckan.
Vi passade också på att fira pappa som fyllde 60. Här är han i en trendriktig yukata och med en lika trendriktig kikare, båda japanska.
Det blev också en tur till Norrköping där vi hälsade på farmor och farfar och en tur till Stockholm där det hälsades på förlag. Jag blev lite påmind om hur mycket jag gillar Stockholm när jag var där. Det måste vara en av världens finaste städer.
Jag kom hem till lägenheten i Minoo i går kväll och fick direkt reda på att det skulle vara tyfon idag. Det blåste visserligen lite på förmiddagen, men nu är det molnfritt och stilla. Ingen tyfon alltså.
Det var faktiskt med visst vemod jag åkte från Sverige den här gången. Jag hade glömt bort hur mycket jag saknar Sverige och alla mina vänner. Det slog mig också när jag var i Sverige att det inte är just Sverige jag saknar, utan västvärlden. I Japan är allting så otroligt japanskt hela tiden och man blir ganska trött på det. Jag saknar blandningen, blandningen av människor från olka delar av världen, blandningen av matkulturer, blandningen av livsinställning, blandningen av idéer och filosofier. Japan är nog det mest oblandade landet jag har varit i. Det känns som att det är precis samma överallt, som om alla tycker samma saker och väljer samma sorts liv. Det blir väldigt tröttsamt i längden. Men men, jag ska jobba hårt på att hitta tillbaka till min Japankärlek.
Johanna
