April 2009Posted by Johanna Thu, April 30, 2009 22:54:02Något som jag har funderat över ett bra tag och inte kommit fram till något bra svar på är: Varför luktar naturen nästan ingenting i det här landet? Hemma i Sverige luktar havet hela tiden, och det luktar ganska mycket, skogen luktar, jorden luktar, allt luktar! Här luktar nästan ingenting. Man kan stå mitt i havet och ändå knappt känna någonting. Man kan gå i skogen och det luktar knappt något.
Vad kan det bero på? Japanerna som jag har involverat i detta mysterium gissar på att det beror på att det är så mycket avgaser här så att det täcker alla dofter, medan Sverige, som är ett under av Disneynatur med skogar och snö och sjöar och hav bakom varenda buske, inte är i samma situation (jag behöver nog inte nämna här att många japaner har en ganska romantiserad bild av Sverige, men jag gör det ändå: Japaner i allmänhet, det vill säga, det som inte har varit i Sverige, tror att Sverige är någon form av naturreservat utan vare sig asfalt eller avgaser). Eftersom jag kommer från Malmö, staden som stinker avgaser dygnet runt, staden där man inte kan ta fem steg i rad utan att trampa på 3 hundbajsar och snubbla på 2 läskburkar, är jag lite skeptisk mot denna teori.
Min intelligenta kollega M kom idag med teorin att det kanske berodde på luftfuktigheten. Måhända är det så att fukten i luften kapslar in lukt på något sätt. Luften är ju särdeles torr i Sverige året runt (ja ja, nu hör jag hela vägen från Skåne att det är minst 100 % luftfuktighet där hela vintern, men det är det faktiskt inte. Jag har kollat) och särdeles fuktig här i Japan året runt. Det kanske kan vara en förklaring. En tredje förklaring kan förstås vara att jag bara inbillar mig alltihop.
Johanna
April 2009Posted by Johanna Wed, April 29, 2009 11:27:43Igår var jag på välkomstfest, en fest som andraårsstudenterna ordnar för de nya förstaårsstudenterna. Festen hölls på en izakaya i Isibashi, väldigt mysig och traditionell. När jag kommer in i rummet där festen ska vara och ser att det står tallrikar med stora råa bläckfiskar och små bordsgrillar utställda lite överallt på borden är min första tanke ”Yay! Grillad bläckis!”
Det är konstigt som smaken har ändrats under tiden här. Jag tänker inte två gånger innan jag äter upp en sallad som är helt nerströsslad med hela små spigg med ögon och allt. Rå mat är nemas problemas längre. Jag har ätit rå kyckling och rått hästkött flera gånger (och inte dött en enda gång). Jag kan numera sitta med en skål friterade kycklingleder (ja ni läste rätt) och känna att det här passar ju riktigt bra med ölen, och knastrar härligt gör det också när man tuggar. Jag har blivit en äcklig-mat-fantast. Ju äckligare desto mer spännande. Det finns inga gränser längre. Det har ju visat sig att man KAN äta allt, även ögon som stirrar anklagande på en på tallriken.
Det är tur att jag är på g hem snart. Vem vet vad det här kan utveckla sig till om jag bara får tillräckligt med tid...
Johanna
April 2009Posted by Johanna Fri, April 24, 2009 13:49:19Jag har sagt det förr och jag säger det igen: De två saker jag kommer att sakna mest med Japan när jag flyttar är posten och sjukvården. Jag älskar att gå till läkaren här. Några gånger till så kan jag nog säga att det är min hobby. Låt mig gå igenom min japanska sjukhushistoria:
1. HälsokontrollbussenEfter bara några veckor i Japan kom det en buss till universitetet, en hälsokontrollbuss. Dit gick jag och fick kolla blodtryck, syn, hörsel och en massa grejer + att jag fick mina lungor röntgade (standard). Där hittade de en ”konstig skugga” i min ena lunga och skickade mig direkt till:
2. Kristna sjukhuset
Jag vet inte vad det heter, bara att det startades av någon nunna för länge sedan, men det är ett stort fint sjukhus uppe i bergen. Där fick jag genast en ct-röntgen och det visade sig att mina lungor var bättre än bra
.
3. Lokala kliniken
Jag cyklade och trillade och skadade mitt knä. Jag fick gå till min lokala vårdcentral, en specialistvårdcentral, där alla specialläkare samlas. Eftersom jag behövde ortopeden hade jag tur och skadade mig just den dagen och veckan som hon var där. Knäet röntgades ordentligt och det visade sig att mitt knä, som har varit lite dåligt i många år, hade en bit lös knäskål som latjade runt ibland och gjorde lite ont.
4. Osakas universitetsjukhus
Hälsoundersökning nummer 2 var på stooora fina sjukhuset. Jag fick kolla massor av grejer som jag inte ens visste att man kunde kolla, och jag fick mitt inre fett mätt och kunde konstatera att jag var ett under av hälsosamhet.
5. Idag: Lokala sjukhusetIgår fick jag tillbaka mitt gamla vanliga problem: ont i axeln. Detta kommer tillbaka sådär en gång vart tredje år eller så. Varje gång jag har gått till läkaren med det i Sverige (vilket jag gör varje gång för det gör så satans ont) brukar läkaren klämma lite på axeln, skriva ut Voltaren, och säga att det nog är musklerna som är inflammerade.
På sjukhuset idag fick jag vänta ganska länge eftersom jag gick dit akut. Jag hamnade i en väntsal tillsammans med ett gäng som hängde på sjukhuset nästan varje dag, ett gäng gamla tanter och gubbar. Vi hade ganska kul ihop, och det visade sig att en tant hade samma problem som jag, så hon lärde mig en massa bra ord och fraser som jag kunde säga till läkaren om min axel. Det visade sig dock att läkaren var en hejare på engelska.
I vanlig ordning skickades jag till röntgen direkt och i vanlig ordning hittade läkaren något som jag aldrig har fått höra i Sverige tidigare. Jag har tydligen ett spikrakt nackben. Det ska vara böjt en bit ner, men mitt är rakt. Det gör att nacken blir överansträngd och kotorna trötta sisådär en gång på några år. Anledningen till att det gjorde ont i axeln berodde enligt honom på att en nerv, som sitter precis vid min ansträngda kota, hamnar i kläm. Det är inte min axel det är fel på, det är min nacke! Axeln är bara ett symptom.
Det fans en liiiiten risk att kotan hade lite mer problem än att bara råka vara fast i en väldigt rak nacke, så om jag inte blir bra om två veckor måste jag komma tillbaka och magnetröntgas.
Jag fick medicin, en laddning för att ta bort det onda och en laddning för att skydda magen mot den första medicinen (?).
Och lite lokalbedövning också eftersom jag var så uppgiven och ledsen.
Ni fattar vilket problem det är att jag har hamnat i det här landet va? Johanna hypokondrikern får vatten på sin kvarn varenda gång hon går till läkaren. Jag blir tagen på sådant allvar! I Sverige går jag nästan aldrig till läkaren för de får mig alltid att känna som om jag är där och slösar tid och skattepengar på saker som en alvedon och lite vila kan ta slut på (och ja, jag tycker att det är en ganska ok inställning IBLAND). Men det är inte förrän jag kom till Japan som någon faktiskt har undrat på riktigt vad det är för fel på mitt knä och på min axel och har kunnat ge en förklaring till ANLEDNINGEN. Inte för att det påverkar något. Min nacke kommer att göra ont lite då och då och mitt knä likaså, men nu vet jag åtminstone varför.
Jag kommer att sakna japanska läkare så mycket...
Johanna
April 2009Posted by Johanna Thu, April 23, 2009 13:53:27Alla ni som har suttit och längtat och tänkt ”Om jag ändå hade en extra tjejig öl att servera på min tjejmiddag, tänk då hade livet varit komplett”, längta no more. Här kommer Beck's till er räddning med öl ”für den Frauenabend”. Precis vad som behövdes, en Kitty-chanprodukt till...
Johanna
April 2009Posted by Johanna Wed, April 22, 2009 17:44:32Här är en nyhet som det snackas en del om i min del av Japan just nu:
I måndags arresterades en man i Nishinomiya (vid Kobe), misstänkt för att ha stulit en väska från en bil. Han togs till polisstationen där han blev förhörd av två poliser. Den ena polisen behövde gå väg och kopiera lite papper och under tiden han var borta somnade den andra polisen i förhörsrummet (jag är SÅ imponerad av japaners förmåga att bara slockna så där, var som helst). Eftersom den misstänkte tjuven bara var fastbunden med ett rep runt stolen (här är det tillåtet att skratta ihjäl sig. Man binder fast personer med rep i förhörsrummen!) kunde han ganska lätt ta sig loss och smita iväg. Den sovande polisen vaknade av att den kopierande polisen slog sina nya kopior i huvudet på honom.
Ja ja, slutet gott allting gott – den misstänkte tjuven överlämnade sig själv till polisen idag. Om ni undrar varför polisen somnade ger dagens Japan Today svar på frågan:
”As to why he fell asleep, the constable said he was tired.”
Johanna
April 2009Posted by Johanna Tue, April 21, 2009 20:47:01Jag tänkte bara uppdatera er lite om Aso-pengafronten. Jag fick som sagt mina ansökningspapper häromdagen. Min lärare i japanska hjälpte mig att tyda alla svåra kanjisar så att jag förstod vad jag skulle göra. Det var ganska lätt, eftersom blanketten var förtryckt till största delen, så jag behövde inte utsätta folk för min kassa japanska skrift alltför mycket. Fast det var förstås en rolig detalj:
För att bevisa att man var den man var och att man verkligen hade ett bankkonto i sitt eget namn skulle man ta en kopia på sitt id-kort (båda sidor), en kopia på sin bankbok (jäklar vad jag fick leta för att hitta min BANKBOK. Detta måste vara det sista landet där man verkligen sparar och använder den) OCH en kopia på sitt bankkort. Dessa kopior skulle sedan klippas ut fint och klistras fast på baksidan av blanketten.
Jag har klippt och klistrat idag. Om jag nu någon gång hade gått på dagis hade jag kunnat säga att jag kände mig tillbaka där, fast nu kan jag bara fantisera mig in i att det var sådant man gjorde på dagis. Jag klippte och klippte och klistrade och klistrade (jag har ju TVÅ ansökningar, så det blev ju dubbelt jobb faktiskt) och till sist, 5 minuter innan tömning, hamnade breven i postlådan. Snart har jag mina Aso-pengar på mitt lilla postbankenkonto (Aso-pengar är inte det officiella namnet. Jag kallar dem så eftersom det är Japans knasiga premiärminister, Taro Aso, som har drivit igenom hela grejen).
Jag har nog aldrig känt mig så japansk. Tänk att jag får vara med och utsättas för krisinsatser för att rädda ekonomin. Jag ska göra mitt absolut bästa.
Johanna
April 2009Posted by Johanna Sun, April 19, 2009 11:06:53Det här är de bästa tuggleksakerna jag har sett:
Tanken är att man ska ge en till hunden, hunden ska börja tugga på den och se ut så här:
Aaaaahahahahaha, jag älskar det! Tänk så mycket roligare världen hade varit om alla hundar hade sådana här hela tiden. Det är givetvis fantastiska
Rakuten som ligger bakom detta.
Johanna
April 2009Posted by Johanna Fri, April 17, 2009 00:04:25Det är ekonomisk kris i välden. Alla försöker hitta lösningar som kan kicka igång ekonomin. Den japanska regeringen har, i sin vanliga briljans, kommit på ett mycket intressant sätt att försöka få ordning på krisen. De delar ut pengar. Riktiga pengar. Till vanliga människor. Till mig till exempel.
Så här går det till: Alla människor i hela Japan får pengar av staten. Det är egentligen inte en present eftersom alla pengar som delas ut kommer från skatt som vi alla har betalat in. Alla under 18 och över 65 får 20 000 yen (= 1600 kr) och alla vi andra får 12 000 yen (= 1000 kr). Tanken bakom denna nyskapande idé är att vi alla ska ut och spendera våra pengar på något och på så sätt få fart på ekonomin och allt blir bra.
Idag fick jag mitt kuvert. Man ska fylla i lite kluriga saker (kluriga för mig, men inte för en japan), skicka iväg och så kommer pengarna efter några dagar. Det bästa är att jag fyller i Henriks papper också och snor hans pengar
Jag brukar ju hävda att det är ett gäng fulla apor som ligger bakom alla beslut i Japan, och det kan nog stämma här också, fast jag måste ge oppositionen lite cred för att de faktiskt kom på att de 2,4 trillionerna yen (sant!) som man nu spenderar på detta skulle kunna användas till att täcka upp för de pensionspengar som regeringen råkade slarva bort för två år sedan, eller kanske till att förbättra sjukvården så att folk inte dog stup i kvarten pga läkarbrist, eller varför inte slänga in en slant till utbildningssektorn och fortbilda engelsklärarna så att de kan lära sig prata engelska innan 2011 när de måste börja undervisa engelska på just engelska.
Men skit i det. Om några dagar är jag 24 000 yen rikare och jag ska göra precis som förväntas av en god japan - jag ska smälla allt på shopping.
Johanna
