bai bai
Augusti 2009Posted by Johanna Thu, August 13, 2009 08:27:02Nu sitter jag här med min andra kopp kaffe och försöker piggna till innan jag ska iväg till jobbet, sista gången innan Sverige. Jag är involverad i ett projekt om internetbaserade språkkurser, och håller nu för tiden mest på att bli filmad när jag uttalar svåra svenska ljud. Det är ett hårt jobb, mest eftersom vi filmar hela dagarna i rum utan luftkonditionering, så jag tror inte ens att jag behöver förklara exakt hur varmt det blir där inne. Men det är oerhört underhållande på väldigt många sätt, och jag tycker att jag har fått ännu en pusselbit på plats när det gäller att reda ut hur det kollektiva samhället egentligen fungerar. Och att den japanska effektiviteten verkligen är en megafeta myt, MEGAFET. Men roligt är det.
Och idag är alltså sista dagen. Väskan är nästan färdigpackad och lägenheten är städad (det är en mani jag har. Jag hatar att komma hem till en ostädad lägenhet efter jag har varit ute och rest). Nu ska jag bara lura någon granne att ta posten till mig, sedan är det klart.
Det här blir det sista inlägget på ganska länge. I morgon drar jag till Svea och tänker stanna där ända till slutet av september, så var beredda i oktober, för då öppnar jag igen!
På återseende!
Johanna
- Comments(4)http://www.hantus.se/#post454
Ah, nu är jag tillbaka efter ett par dagar i Okinawa, närmare bestämt Motobu, den norra delen av huvudön. Det var ett par riktigt sköna dagar där vi latade oss ikapp med öns katter.
Jag åkte tillsammans med Liva och Jakob:
Mitt internationella körkort gick ut för ett år sedan och man kan inte hyra bil utan ett sådant (tips till alla som kommer till Japan på semester och vill ta en tur till Okinawa: Man MÅSTE ha en bil för att ta sig runt. Det finns inga tåg och knappt några bussar eller taxibilar, och bara internationellt körkort gäller. Man kan inte hyra bil med ett svenskt). Som tur var hittade Jakob sitt borttappade internationella körkort precis innan vi åkte, så det blev en hyrbil i 4 dagar. 
Det var tyfonvarning de första dagarna. En riktigt stor tyfon var på väg och allt stängde och alla förberedde sig. Men tyfonen ändrade sig och vek av mot Taiwan i stället. Synd om dem, tur för oss. Det var bra väder största delen av tiden och vi intensivbadade rejält. De här två låg i vattnet över 2 timmar, non-stop i fredags. 
Vattnet var så varmt och klart att det var omöjligt att ta sig upp.
Fast vi skulle nog ha tagit en liten paus under tältet lite då och då. Vi blev visst lite solbrända där i vattnet. En vattenfast solkräm är nog inte riktigt gjord för så långa bad...
Vi hittade ett underbart litet kafé, Fuu cafe. Det ligger precis bakom här:
Man kunde köpa kaffe som var gjord av deras egna hemmarostade kaffebönor, och otroligt god äppelcheesecake och chokladtårta som var helt rinnig inuti. De hade en kock från Nepal så till lunch blev det nepalesisk curry.
Det hörde en stor trädgård till kaféet så man kunde sitta där och slappa i hammocken eller hängmattan hur länge man ville, och vi ville slappa där ganska länge och ofta.
Vi drack öl i solen, spatserade på Nagasakis kringelikrokiga gator, klättrade upp och ner i bergen för att komma åt de finaste utsikterna och åt en massa mat. Vi testade Nagasakispecialen champon-ramen och zara-udon. Det är egentligen samma sak, bara att ramen är en soppa och zara-udon är stekta nudlar. Annars är ingredienserna samma: skaldjur, bläckfisk, fisk, fiskkakor och en massa annat fiskigt. 
Vi gjorde många trevliga saker, och en av de absoluta höjdpunkterna var när vi åkte ut till Gunkanjima, en ö ute i havet utanför Nagasaki, även känd som ”Spökön”. De filmintresserade känner kanske till ön från filmen Battle Royale II. 1890 köpte Mitsubishi ön och startade en kolgruva nere i havet under ön. Man började bygga hus där för att kunna erbjuda arbetarna bostäder. Allteftersom åren gick blev det fler och fler hus och till sist var ön den tätast befolkade platsen på hela jorden. Halva ön var gruva och halva var bostäder, några restauranger, kaféer, biografer, badhus osv. 
Man kan ju inte åka till Nagasaki utan att åka och titta på atombombsrelaterade saker, så vi spenderade hela söndagen med museer och annat kring nedslagsplatsen.
Det var en mycket lyckad resa och jag kan varmt rekommendera Nagasaki för alla som har vägarna förbi södra Japan.