November 2009Posted by Johanna Thu, November 26, 2009 08:17:44Imorgon drar jag på en snabbrunda till Sverige. Jag ska hem för att gå på farfars begravning som är på måndag. Så det blir ett litet uppehåll här på bloggen. Tillbaka om en vecka lite drygt. Tills dess kan jag tipsa om en blogg som man kan roa sig med under tiden, en av de roligaste jag har stött på faktiskt. Klicka
här.
Johanna
November 2009Posted by Johanna Mon, November 23, 2009 10:30:44Hur mycket jag är klagar på japanska hus och dess oförmåga att hålla både värme och kyla ute, förstår jag ändå att det nog aldrig kan förändras. Det finns en alldeles för stor marknad för avhjälpningsprodukter. På sommaren kan man köpa luftkonditioneringar, avkylningspannband, kylkläder och en massa annat. På vintern finns det så mycket värmande produkter att jag tror att produktionen håller halva Japan igång. Här kommer mina två vinterfavoriter:
Haramaki
En haramaki är en grej man sätter runt magen för att hålla denna varm. För inte alltför länge sedan var detta ett klädesplagg för gamla gubbar och det var snudd på omöjligt att hitta dem. Men nu är de tillbaka och finns överallt, designade av en massa roliga filurer. Och tack gode gud för det. En haramaki hjälper verkligen i detta bitande inomhuslandskap.
High-tech värmeunderkläder
Uniqlo, som är en av Japans största klädeskedjor (finns inte i Sverige än, men man kan hitta den i London t.ex.) säljer, förutom en massa olika haramaki, också speciella värmeunderkläder. Min favorit är den här ovan: värme-bh-linnet. En haramaki och en sådan och så kan man nästan ha vanliga kläder på det och ändå vara inomhus. Mmmmm.
Min kompis Fernandas favorit är värmepåsarna. Man köper påsar med små nersmulade metallbitar i och så skakar man dem så blir de varma i flera timmar. Hon köper hur många som helst varje vecka. Varje dag stoppar hon ett par påsar i strumporna och ett par i fickorna. Går hon ut har hon också några i vantarna och en i mössan. Men hon är också från Brasilien och tycker att utomhusklimatet är lika förfärligt som inomhus. Jag har rekommenderat henne att inte åka till Sverige.
Johanna
November 2009Posted by Johanna Sun, November 22, 2009 09:34:37En av de stora naturhögtiderna i Japan är förstås momijisäsongen, tiden när träden skiftar färg och blir illröda. Då ska man gå ut med sin kamera och åka till ett trädfyllt område, helst ett tempelområde där det finns många fina träd, och titta och njuta.
Jag älskar momiji, så igår lyckades jag övertala min kompis Colin att hänka med till Kyoto och se vad de hade att bjuda på det här året. Eftersom fler personer hade tänkt samma sak (det är typ nationella momijihelgen den här helgen) hade tågstationerna hyrt in extrapersonal för att trycka in folk i tågen. Jag har stått i många fullpackade tåg, men det här hamnade på topp tre, helt klart. Jag kunde nog dra upp benen under mig och hålla mig svävande i folkmängden inne på tåget. Tur man bor ganska nära Kyoto ändå.
Vi hittade ett gäng maiko (geishalärlingar) innan vi hittade höstlöven (du kan se en liten film
här).
Men efter ett tag fick vi tag på några halvfärdiga löv. Det visade sig vara lite tidigt att leta höstlöv den här helgen, så de allra flesta var antingen fortfarande gröna eller halvröda.
Vi ansträngde oss så mycket att v var tvungna att pausa ganska mycket, både sobapaus, ölpaus och så klart en paus för att äta min favoritglass: svart sesam.
Framåt eftermiddagen klättrade vi upp till Kyomizudera, mitt favorittempel i Kyoto.
Där fanns en hel del fina träd och vädret var på topp.
Kön för att komma in på tempelområdet var alldeles för lång ansåg de två trängselhatarna så vi hängde mest utanför.
Här är en bild på hur de flesta bladen fortfarande ser ut:
Här är en bild på hur japanska körsbärsträd ser ut i november:
Efter att ha sett så mycket fint och, enligt Colins stegmätare gått 15 000 steg, tog vi oss till Kyotos bästa kafé, Somushi, ett koreanskt tehus.
Eftersom jag hade kört igång mig på svart sesam beställde jag in deras varma svarta sesamdryck, med honung och mjölk. Och så blev det förstås koreanskt godis, ingefärachips och sesampuffar.
En alldeles alldeles underbar dag.
Johanna
November 2009Posted by Johanna Tue, November 17, 2009 22:04:48
Det är här man hittar mig nu för tiden, och fyra månader fram, under kotatsun (ja, jag vet att det är en två år gammal bild och att jag haft med den tidigare, men jag pallade inte dra mig ur kotatsun för att ta en ny bild. Det är ALLDELES för kallt här inne för sånt).
Från att ha varit finfin höstvärme i många veckor har det nu slagit om och är svinkallt, 12-13 grader på dagarna och 5-6 på kvällarna, och i vanlig ordning ingen större skillnad på utomhus och inomhus. Det är inget alternativ att stå ut. Jag fixar inte kyla. Jag beundrar japaner som lever med detta år ut och år in och ser det som världens mest naturliga grej. Hur klarar de det? Det måste vara någon mental träningsgrej. Ska se om jag kan hitta en kurs någonstans. Fram till dess sitter jag stabilt på golvet, kotatsun på max, gasvärmaren tryggt på fullt ös, fleecekläderna redo och en mugg chaite i handen.
Fanken, när jag tittar på bilden ser jag att granen var framme. Den måste jag ju sätta upp snart. Hur ska jag fixa det sittandes under ett bord? Det måste finnas en kurs för det också. Jag kan se det framför mig: ”The kotatsu lifestyle”- hur man kan styla sin lägenhet så att man kan göra allt utan att gå ur det beroendeframkallande elementbordet. I natt frös jag som attans, så ikväll åker elfilten i sängen, och den stannar där tills jag flyttar härifrån. Ho ho ho, nu kommer ni att få höra mig tjaaaaata om kyla i flera månader. Gör er beredda!
Johanna
November 2009Posted by Johanna Sat, November 14, 2009 13:26:22Jag har varit otroligt välsignad med att få ha haft mina mor- och farföräldrar länge i livet. Det är en enorm trygghet på något sätt att ha den gamla generationen kvar i släkten. Nu är den epoken över tyvärr. Min fina fina farfar, som fyllde 90 i somras, gick bort igår. Min trumpetspelande, båtälskande, sommartokiga farfar gick ur tiden och det känns tungt. Jag är så glad över att jag fick ha honom så länge, och han levde verkligen livet fullt ut. Han var en förebild på många sätt och kommer verkligen aldrig att bli bortglömd.
Johanna
November 2009Posted by Johanna Fri, November 13, 2009 16:55:50Ungefär samtidigt som jag kom till Japan hände ett ganska uppmärksammat mord. Det var en brittisk tjej som var i Japan och jobbade som engelsklärare som blev mördad. Den huvudmisstänkte var en nördkille som hade stalkat henne ett tag. Hon trodde bara att det var en blyg knäpp japansk kille och struntade mest i honom, men efter ett tag blev hon mördad ganska brutalt.
I vanlig ordning klantade polisen till det genom att först plocka in killen för förhör och sedan gå iväg och hämta kaffe utan att låsa dörren, så killen smet och har varit borta ett par år. Det har varit en pinsam historia, inte bara för polisen (det är så vana vid att klanta sig) utan för Japan, eftersom brittiska medier bedrev en intensiv hat/hånkampanj mot Japan i allmänhet efter händelsen.
Men nu mina vänner, nu har han hittats! Han bodde här runt hörnet, runt mitt hörn alltså. Han rymde till Osaka, närmare bestämt till Ibaraki, och jobbade som byggare. Han plastikopererade sig först, så han såg ganska annorlunda ut, men till sist kände någon igen honom och larmade polisen. Nu är han förstås fortfarande bara misstänkt mördare, men det verkar ganska sannolikt att det är han.
Ett annat mordfall som skakar Japan just nu är ett mord på en 19-årig universitetsstudent förra veckan i närheten av Hiroshima. Hon var på väg hem från sitt extrajobb i en glassaffär när hon försvann. Först hittades hennes huvud av en stackars svampplockare. Sedan har polisen hittat hennes torso, ett lår och hennes vänstra smalben. Kroppsdelarna är helt förstörda på olika sätt. Någon del är sönderbränd, någon är helt avskalad, och vad som har hänt med huvudet kan jag inte ens skriva om. Ett riktigt läbbigt sajko är ute och härjar. Ja, det var senaste nytt från mordfronten.
Johanna
November 2009Posted by Johanna Sun, November 08, 2009 11:21:36
Japaner älskar jul. Det finns nog ingen högtid som passar den japanska kulturen bättre än riktigt hederlig gammal Disney-jul: blinkande ljus, glitter, magi, julsånger på repeat...
Idag är det 8 november. Idag har julfirandet varit i full gång i affärerna i två veckor. Bilden ovan togs igår på FrancFranc på Namba Parks, och det är absolut ingen ovanligt syn. Julmusiken strömmar ut ur affärerna, och bagerierna har stora annonskampanjer om att man ska beställa sin jultårta (i Japan är jultårtan det enda obigatoriska elementet på julbordet) redan nu.
Nu kan man, som svensk, tycka att det är lite väl tidigt att köra igång julen redan, men egentligen tror jag att svenskar kör jul sammanlagt lika länge. Julen försvinner nämligen fullständigt från alla affärer och alla hem så fort det blir 25 december, för då börjar nyårsförberedelserna. Då pyntar man annorlunda och högtiden har en helt annan stil är jul. Julen är importerad, nyår är traditionellt (förutom att man har importerat datumet förstås).
Så det är bara att stå ut med att ha julsånger i huvudet konstant. Det är trots allt bara sex och en halv vecka till.
Johanna
November 2009Posted by Johanna Sun, November 08, 2009 11:10:07Jag får ofta mejl från olika bloggläsare som frågar efter tips om platser att besöka i Osaka. Osaka är ju inte riktigt turiststaden nummer ett, och det finns en anledning. Osaka är helt enkelt inte superintressant för den vanliga turisten. För att uppskatta Osaka ordentligt krävs kanske att man känner till ganska mycket om japansk nutidshistoria, kultur, språk och annat som inte är så lättillgängligt. När japaner reser runt i Japan och turistar i Osaka gör det detta för att uppleva
matkulturen (Osaka är Japans mest kända matstad),
lokalkulturen (Osakamentaliteten skiljer sig från övriga Japan: annan dialekt, buffligare beteende, och allt kantas av ständiga skämt. En Osakabo som inte drar ett skämt varannan mening blir utvisad på studs) men även för att se en bit av
det gamla Japan. I södra Osaka, i de gamla arbetarkvarteren, finns områden man sällan hittar i Japan längre. Här finns gamla red-light-områden som fungerar precis som förr, restauranger som fungerar precis som förr och affärer som säljer så konstiga gamla grejer att man måste fråga om varenda sak.
Osaka är inte en gammal historisk stad som Nara eller Kyoto. Det finns inte en massa gamla tempel och byggnader att titta på. De bombades alla sönder och samman under andra världskriget. Osaka är en i sanning urful stad, betongbyggnader i mängder, grått och brunt överallt, elledningar vart man än tittar. Men det är en nutidshistoriskt intressant stad. I Osaka kan man få en bild av hur Japan såg ut på 40-50-talet, och det är faktiskt svårt att hitta.
Men givetvis finns det mesta av det moderna i Osaka också. Här finns Tokyos Harajuku, fast här heter det Amemura, här finns Akihabara, fast här heter det DenDenTown. Man kan säga att det mesta som finns i Tokyo kan man hitta i någon variant i Osaka, bara det att Tokyo är en internationell stad och Osaka är en japansk. Det är lättare att klara sig som utlänning och icke-japansktalande i Tokyo än i Osaka, men därmed inte sagt att det är omöjligt i Osaka. Har man varit i Japan förr och besökt de obligatoriska turistställena (Tokyo, Kyoto, Hiroshima) kan man gott lägga in Osaka nästa gång, för att få in ännu en pusselbit i förståelsen av det märkliga landet i öster.
Johanna
