Sista månaden i JapanPosted by Johanna Mon, March 29, 2010 09:42:40Kära Japan,
Jag åker ifrån dig om bara några dagar. Tre år har jag varit
här. Ibland känns det som om jag har varit här i en evighet och ibland som om
jag kom hit igår. Jag minns så väl mina första veckor här. Körsbärsträden
blommade och jag var på min första hanami. Där träffade jag de finaste
människorna som skulle visa sig bli mina käraste vänner under hela min tid här.
Gobiöknen stormade och jag fick uppleva den röda sanden i varenda ficka i alla
mina kläder. Allt kändes nytt och exotiskt, allt var upp och ner och bak och
fram. Så gick tre år och nu är jag på väg hem till hemlandet. Innan jag åker är
det några saker jag vill säga till dig.
Tack för alla fina platser jag har fått besöka. Jag älskade
Hokkaido med all snö, alla underbara onsen och den godaste miso-ramen i landet.
Jag är glad att jag fick uppleva att bestiga Tateyama och det se fantastiska
bergslandskapet i Toyama. Tack för att jag kunde åka till Fukui och äta så
mycket krabba och bada så mycket onsen att jag nästan blev trött på det.
Okinawa kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta, särskilt
Miyakojima, den vackraste platsen på jorden. Och alla andra städer, byar, öar
och berg jag har besökt under mina tre år: tack. Det har varit ett nöje att
lära känna alla olika delar av landet.
Tack för tiden i Osaka. Jag har bedömt Osaka som Japans
fulaste stad många gånger, jag vet, men jag har lärt mig att uppskatta charmen,
framförallt bland människorna här. Det finns så mycket gästfrihet, så mycket
skratt, så mycket värme och kärlek i den här staden. Här finns människor som
verkligen är intresserade, som inte behandlar en som om man bara var en
utlänning. Jag har träffat så många genuina och underbara människor på tågen,
på restaurangerna, barerna, på gatan, överallt har de funnits där och fyllt
mitt liv med värme och glädje. Det doftar mat i Osaka var man än är, och
människorna är galna i att äta. Jag har aldrig sett människor som kan äta så
mycket som de gör här. Jag har aldrig varit på en restaurang med tråkig
atmosfär i Osaka. Jag har känt mig så hemma. Jag skulle inte välja bort Osaka
för allt i världen.
Tack för all god mat. Jag vet att jag kommer att sakna ramen
mest av allt, miso-ramen med mycket sesam. Jag kommer att sakna umeshu varje
dag. Kimuchi-nabe, soba, yakitori, gomadoofu, yoghurt, kinakomochiglass,
banachokladpocky, ichigo-daifuku, sakuramochi, shukuriimu, jag vet inte hur jag
ska klara mig utan detta varje dag. Tack för att jag har fått möjlighet att
lära mig äta och uppskatta, saker som jag inte ens trodde var mat tidigare:
fiskhuvuden, rå häst, friterade ålben, maneter, räkor med skal.
Jag vill be om ursäkt för många saker. Förlåt att jag har
klagat så mycket över långsamheten i landet. Jag har krävt för många likheter
med mitt eget hemland. I slutändan har jag fått ett riktigt bra tålamod. Jag
har klagat utan att förstå kulturen så många gånger. Jag har varit snar till
gnäll och inte sett till det positiva och jag har suckat över saker bara för
att jag inte har varit van vid dem. Förlåt.
Japan, tack för allt. Dessa tre åren har lärt mig så mycket
om mig själv, om livet, om världen och allt i den. Det är ingen överdrift att
säga att det har varit de tre bästa åren i mitt liv. Jag kommer att sakna livet här.
Jag kommer att sakna det så mycket. Jag kommer tillbaka, jag lovar.
Massor av kramar,
Johanna
Sista månaden i JapanPosted by Johanna Mon, March 22, 2010 14:04:44Det är lite sisådär med uppdateringen härifrån på senare tid. Jag är
helt enkelt hur upptagen som helst. Det är mest roliga saker som upptar
min tid, fester och middagar och annat kul, men förstås är det också en
massa praktiskt. Packningen är i full gång och det är lådor överallt. En
av veckans höjdpunkter var en heldag i Kyoto men min kollega M. Vi åkte
till Oohara och tittade på ett av Kyotos finaste buddisttempel.
Årets
varmaste dag hittills var i lördags. 23 grader var det och vi
spenderade dagen på stan. Vi hittade ett ställe som sålde
miniatyrbakelser, inte större än en femma. I kombination med
take-awaykaffe blev det en fika i solen.
Vi
passade på att köpa det sista som ska med hem i flyttlasset till
Sverige, viktigast: en riskokare som kan användas i Sverige. Vi har
blivit helt beroende av riskokare i Japan. Det är en fantastisk maskin.
Inte nog med att den gör fantastiskt ris, man kan även laga all möjlig
annat mat i den. Ett sista besök på favoriten Uniqlo (baskläder) och
Kinokuniya (böcker) blev det också.
Annars har ganska mycket tid gått åt till att välja. Vilka saker ska med
hem, vad ska ges bort och vad ska slängas? Vi har redan haft kommunens
specialsopgubbar här som har hämtat stort skräp (gamla balkongmöbler och
annat skit). Jag har haft en massa kläder vars enda funktion har varit
att vara varma inomhus, riktigt fula grejer som jag aldrig skulle
använda när någon tittade, och som inte har någon som helst poäng i
Sverige. De har åkt väck tillsammans med ungefär hälften av allt i
lägenheten. Om en vecka kommer flyttgubbarna så då måste alla val vara
gjorda.
Annars kan jag berätta att mina favoritblommor magnoliorna blommar för
fullt. Här är en bild by night:
På
bakgården har körsbärsblommorna börjar slå ut som små popcorn på
grenarna.
I
helgen blir det picknick under blommorna med kompisarna en sista gång.
Snart är det baibai Nihon.
Johanna
Sista månaden i JapanPosted by Johanna Mon, March 15, 2010 17:33:54Här är lite bilder från sayonarafesten i lördags:
Sista månaden i JapanPosted by Johanna Fri, March 12, 2010 23:22:11Det är nedräkning här borta. Det är lite jobbigt att bestämma vad man ska göra när man bara har ett par veckor kvar i ett land som har varit ens liv i tre år. Vilka saker måste man göra, vilka platser måste man se innan återvändandet? Vilka restauranger måste besökas igen? Det är svåra beslut och jag kommer på mig själv med att inte göra någonting särskilt mest hela tiden, för jag vet inte hur jag ska fokusera. Jag försöker lista saker som jag kommer att sakna efter jag har åkt härifrån:
-
onsen-
yakiniku-
umeshu-
kaitensushi- billiga Asics
- skojsiga temaklubbar i Osaka-
dotombori- sake- kinakomochi-glass- tanten på snabbköpet
- de söta japanska små barnen
-
underbara Hankyu station i Umeda- Kirinståölstånden på sommaren
Det finns en massa andra saker också förstås, men inte som jag kan komma på nu. Jag har försökt täcka det mesta, men jag känner mig ändå inte nöjd. Hur gör man för att känna att man är klar?
I morgon har jag satt ihop en stor fest här hemma. Jag har bjudit nästan alla jag har lärt känna under tiden jag har varit här så det blir en ganska stor fest. Vi har varit på Carre Four (vårt lokala franska köpcenter där man kan köpa exotiska saker som mejram och oliver) och storhandlat idag så att vi kan laga mat till alla i morgon. Det ska bli kul och trist på samma gång. Konstigt det där. Ska försöka fota mycket och lägga upp lite bilder senare.
Johanna
Sista månaden i JapanPosted by Johanna Wed, March 10, 2010 12:02:57När jag flyttade till Japan kom ett par killar från Kungsholms till min lägenhet. De slängde ett snabbt öga på mina grejer, packade ner allt i lådor och bar ner till bilen. Sammanlagd summa minuter: 30. Max.
Nu ska jag flytta på andra hållet. Eftersom Japan är världens mest omständliga land kan det inte gå lätt. Här ska det tillsättas utredningar, skrivas papper, mätas och vägas och kontrolleras 100 gånger innan man ens kan börja packa. I måndags, en månad innan flyttlasset ska iväg, kom flyttfirman hem till mig. De skickade sin ”hafu” (=halvjapan och oftast halvvästerlänning, i detta fall en halvamerikan) så att vi skulle kunna kommunicera ordentligt. Han hette Dany och var stencool. Han berättade om fantastiska konserter med Hendrix och Joplin som han hade varit på i USA på den gamla goda tiden. Dany gick runt och kollade igenom alla våra grejer, beräknade hur många lådor som skulle behövas, räknade och räknade, och till sist fick vi ett kostnadsförslag. 29 mars kommer de igen och packar och flyttar. Beräknad sammanlagd summa minuter allt som allt: 500. Minst.
Det finns människor som upplever Japan som ett meditativt land. Jag tror det är för att allt går så långsamt. Kan man sluta vara frustrerad över detta och bara acceptera att allt tar minst 10 gånger så lång tid som exempelvis i Sverige, så kan man nog hitta ett meditativt lunk i den japanska vardagen. Jag har inte lyckats med det riktigt än.
Johanna
