Juni 2007Posted by Johanna Thu, June 28, 2007 21:09:14Vissa saker lägger man inte märke till förrän efter ett tag, och det tar ett tag att förstå att vissa grejer är kulturfenomen. Som att japaner alltid har för stora skor. Det syns tydligast på tjejerna, eftersom de har så höga skor. Det är jättesvårt för dem att gå, men det är inte lättare när man har två storlekar för stora skor. De åker av och på hela tiden när de går. Jag vet verkligen inte vad detta beror på. En teori är att japaner tar av sig sina skor ganska många gånger under dagen, eftersom man aldrig går in med skor. Ofta måste man ta av dem när man går på restaurang också. Det är ju lättare att ta av ett par stora skor. Men väger det upp svårigheten med att gå omkring med för stora skor?
En annan lite lustig grej är att de flesta japaner, åtminstone de under 30, vet ingenting om japansk politik. Först tänkte jag att det kanske var fult att prata om politik i Japan, precis som en del i Sverige också tycker, men det visade sig att de verkligen inte visste något om det. De vet knappt vem som sitter i regeringen. Valdeltagandet är jättelågt, och ingen skäms över att säga att de aldrig har röstat. För ett tag sedan var det en jätteskandal här. För några år sedan datoriserade man pensionsuträkningssystemet, och när detta gjordes slarvades det en hel del. Jag tror att 30 miljoner människors pension är borta. Eller inte borta, men siffrorna om hur mycket man ska få är borta. Sådana saker diskuterar man givetvis, men aldrig politik generellt. Jag satte igång ett projekt för några veckor sedan i min konversationskurs, ett argumentationsprojekt. Mina studenter debatterar nu. Det verkade vara en omöjlig uppgift i början. Japaner debatterar inte. De kommer överens. Om någon säger något så försöker alla andra komma på något som de håller med om och så är alla överens. Det var svårt att få studenterna att debattera, men nu debatterar de som om de aldrig gjort något annat. Det gick upp för mig efter ett tag här hur viktigt det är i Sverige att man har åsikter om saker. Det är jättekonstigt i Sverige att bara gå omkring och inte tycka något om något. Nu är de lite bättre rustade för livet i Sverige tror jag. De kan åtminstone säga vad de tycker.
Roligt grej nummer tre är att man faktiskt frågar chans på varandra i vuxen ålder. När man dejtar någon (dejting är ungefär som svensk dejting här, man dejtar en i taget och bestämmer sig snabbt om man ska vara ihop eller inte) frågar, oftast killen, kanske redan på första dejten, men oftast efter tredje, om den gick bra, om han får chans på henne. Lite gulligt, men också praktiskt. Det är inte så kul att gå omkring och inte veta om man är ihop eller inte. En ordentligt fråga tycker jag är ganska bra.
Dagens sista roliga sak börjar med att jag måste ta tillbaka en sak. Det finns faktiskt ett par kvinnliga sumobrottare. De är inte många, men det finns en liten turnering med bara kvinnor. Det dumma är att de inte får tävla på de "riktiga" arenorna, för där får bara män vara. Detta att bara män får vara där är en så stark tradition att det har ställt till med lite problem på sistone. Man har sumoarenor i fyra städer i Japan, Tokyo, Osaka och två till (kommer inte ihåg vilka) och sumobrottarna turnerar runt och tar tre månader per stad. När det kommer till Osaka blir det problem. Det brukar nämligen vara borgmästaren som delar ut priset, och i Osaka är borgmästaren en kvinna, och hon får inte komma ner på scenen, för att hon är just kvinna. Men det är hon som ska dela ut priset. Jag tycker ju att lösningen är mycket enkel, men enligt mina studenter sitter detta djupt och ändras inte på så enkelt. Ja ja...
Nu ska jag snart gå och lägga mig. Jag måste upp riktigt tidigt i morgon och åka ut till flygplatsen och hämta Henke. Det ska bli jättekul att han kommer hit. Det kommer att bli ett helt annat liv här för mig tror jag, när han kommer. Ha det fint alla!
Johanna
Juni 2007Posted by Johanna Wed, June 27, 2007 16:16:28Det är lite svårt att tro på, men det är faktiskt fortfarande vår här. Alltså, det japanska väderinstitutet, eller vad det heter, har ganska stor makt måste jag säga. Allt de säger har mycket stort inflytande på människors liv. Jag vet inte om ni läste i tidningarna i våras (svensk vår) om att väderbyrån hade förutspått fel när det gäller körsbärsblomningen. Man sa att den skulle komma en vecka tidigare än den gjorde. Det blev väldig förvirring och irritation här. Många planerar ledighet efter väderutsikterna och om de inte stämmer blir det skitjobbigt.
Samma sak gäller regnperioden. Det hade regnat ett par dagar innan väderavdelningen meddelade att nu är det regnperiod, och inte förrän efter det meddelandet var det faktiskt regnperiod. Nu säger vädermänniskorna att det är vår, så då är det vår. Detta innebär att det är alldeles för tidigt att sätta igång luftkonditioneringen. Den har man bara igång på sommaren. Inte förrän lågtrycket tas bort från väderkartan på tv deklarerar man att det är sommar. Sommaren förväntas vara här om två veckor tror jag. Kanke tre. I vilket fall som helst har jag redan fattat att det nog inte blir så kul. Det är 32 grader i dag och sol. Värsta vårvädret (fast ganska skönt måste jag säga). När det väl blir sommar kan det bli uppemot 36 grader.
Jag uppför mig ojapanskt och har luftkonditioneringen igång på kontoret hela tiden. Men i klassrummen är det ständig debatt huruvida den ska vara igång eller inte. Det är ju trots allt vår fortfarande...
Juni 2007Posted by Johanna Mon, June 25, 2007 12:34:55Det är lite konstigt att bo i ett land som är så oerhört påverkat av krig. Sverige är ju i princip helt opåverkat av alla krig under 1900-talet, förutom alla flyktingar förstås. Japan är enormt påverkat av andra världskriget. Det räcker att man tar sig en promenad i Osaka och tittar på alla fula betonghus som finns överallt, så blir man påmind om kriget. Hela Osaka blev bombat sönder och samman av amerikanerna och man var tvungen att bygga nya hus i en rasande hastighet för att folk inte skulle frysa ihjäl. Hela staden är full av dåligt byggda hastverk i riktigt ful betong.
Hiroshima ligger inte heller så långt härifrån och är en ständig påminnelse. Det finns en kvinna som tillhör Bridges-gruppen som jag är med i, som var 8 månader när bomben slog ner. Hon växte upp med trasiga människor och en totalförstörd stad. Hela hennes liv har varit ett "efter-bomben-liv". När hon var 10 år träffade hon mannen som släppte bomben över Hiroshima. Hon hatade honom så mycket att hon var helt övertygad om att hon skulle slå ihjäl honom om hon fick chansen. Det var ett tv-program som visades i Japan, och bombmannen var inbjuden för att prata och han tackade ja (!) och Koko (kvinnan från Bridges) och hennes familj var med som representanter för överlevande Hiroshimabor. Bombmannen var så knäckt av det hela. De hade vänt planet efter de hade släppt bomben för att se hur det hade gått och såg vad som hände och blev helt chockade. De kunde aldrig föreställa sig att det skulle bli så. Det hela slutade med att Koko hade kramat honom i stället för att slå ihjäl honom (hur nu det hade funkat för en 10-åring...).
Hela landet, politik och kultur och allt annat är helt styrt av krigserfarenheter. När Japans förre premiärminister bestämde att Japan skulle skicka en styrka till Irak blev det upplopp (och det blir det verkligen sällan här). Styrkan är givetvis utan vapen på grund av anti-vapenlagen, men att bara vara nära ett krig är otänkbart för nästan alla. Och att Nordkorea ligger precis bredvid gör inte situationen bättre.
Över till något helt annat: Midsommarfirandet var mycket trevligt. I fredags var det midsommarfest med alla svensk- och danskstudenter, men det var en japansk fest med japansk mat. På lördagen hade jag alla studenter från tredje och fjärde året hemma hos mig för att äta svensk mat och prova svensk snaps. De hade med sig både pytt-i-panna och Janssons frestelse och pepparkakor och allt möjligt.
Det var riktigt kul. Jag hörde att det var både regnigt och soligt i Sverige på midsommarafton. Här regnade det skitmycket. Det är sådana sjuka ösregn att det knappt är sant. Man kan ibland inte gå ut för regnet slår nästan sönder paraplyet. Helst sanlöst. Idag är det sol dock. Och 31 grader...länge leve luftkonditionering!
Juni 2007Posted by Johanna Fri, June 22, 2007 14:55:25Ja då var det midsommar. Hoppas att det blir en fin dag. Jag har hört att det skulle regna i hela Sverige idag. Ni kan glädja er åt att hur mycket det än regnar i Sverige är det inget emot vad det regnar här...det är sådana sanlösa ösregn. Jag har aldrig sett något liknande. Själv ska jag fira midsommar två gånger. I kväll ska jag på midsommarfest med alla mina studenter + alla danskstudenter, så närmare 200 personer blir det nog. I morgon har jag midsommarfest hemma hos mig med mina studenter i trean och fyran. Alla ska ta med sig svensk midsommarmat. Det ska bli mycket roligt att se vad de tar med sig. De flesta har aldrig varit i Sverige, så det har nog en ganska diffus bild av vad svensk midsommarmat innebär. Vi får se. Jag har köpt OP Andersson (Skåne akvavit var slut) så midsommarsnaps blir det.
På tal om svenska grejer så har ett företag i Hokkaido (Japans Norrland) börjat tillverka svenska kakor. Detta är ett paket "kokosbollar":
Intressanta kakor. Jag antar att det skulle vara typ negerbollar, men de har varit i ugnen eller något, så de smakar som småkakor. Goda, men jag tror inte att de är typiskt svenska...
En annan sak som skulle kunna vara typiskt svenskt, men Japan snodde den innan oss, är Pepsis nya lansering i Japan: gurkpepsi:
Det var lite roligt, för jag läste om denna pepsin på en webbsida och där stod det att denna bara fanns i Japan. Jag frågade mina studenter om de hade smakat den, men ingen hade hört talas om den. De tyckte att det verkade skitäckligt. Alltså, jag tycker att när någon lanserar något i bara ett enda land i världen så ska man kolla vad det är, så jag fick alla mina studenter att köpa denna "typiska japanska dryck" och åtminstone prova. De flesta tyckte fortfarande att den var skitäcklig. Jag tycker att den är rätt okej faktiskt. Den smakar mer mentol är gurka dock, vilket är lite synd. Gurka är gott!
Men men, glad midsommar på er alla!
Kram!
Juni 2007Posted by Johanna Tue, June 19, 2007 21:37:28Jag har alltid varit väldigt populär bland myggor, ända sedan jag var liten. Jag hade länge en rolig historia om mig själv när jag var i Jugoslavien med familjen på semester och fick så mycket myggbett att jag blev sjuk. Min kompis Helene, som också var med, räknade myggbetten och historien var mycket roligare på den tiden när jag kom ihåg hur många myggbett jag hade. Jag tror att det var över 100.
Jag fick en flash-back till den tiden när jag satt och räknade hur många myggbett jag hade fått i Naoshima i helgen. Det var inte mer än 15, men alla sitter på fötterna. Alla! Det är helt sjukt. De kliar så att jag håller på att dö. Jag fick fnatt idag när jag hade lektion och var tvungen att ta en paus för att klia på mina myggbett. Det hela slutade med att alla tipsade om bästa myggmedlen, var jag kunde få tag i dem, hur förpackningarna ser ut och hur de japanska tecknena på paketen ser ut osv osv. Jag åkte direkt till apoteket efter jobbet och köpte massor av saker. Det visade sig att Japan är ett mycket bra land när det gäller myggmedel (kanske för att de har så mycket mygg...). Jag köpte en fantastisk salva som man sätter på myggbetten så slutar de kila. Helt och hållet alltså. De har inte kliat på hela kvällen. Men det bästa var en sådan grej man pluggar in i väggen. Jag köpte en som håller i 60 dagar och sedan får man köpa en refill. 5 minuter efter jag hade satt i den låg det 3 döda myggor bredvid. Jag äääälskar den där apparaten.
Problemet med myggen här är att de inte ser ut som mygg. De är förklädda till blomflugor. De är pyttesmå och ser helt harmlösa ut. De har inte ens irriterande ljud för sig. Jag brukade hata det där myggljudet, pipigt och skitjobbigt, men det varnade en åtminstone för att en mygga var på gång. De här är supermygg, små och tysta, men ger rejäla myggbett. Men, nu är det slut med det. Jag är utrustad och har tagit upp kampen!
Johanna
Juni 2007Posted by Johanna Mon, June 18, 2007 23:29:37Nu har jag varit på min första semester i Japan. Jag var på Naoshima hela helgen. Naoshima är en liten ö som ligger söder om Honshu (den stora ön, där jag bor). Jag var där med lite folk från Bridges, kulturgruppen. Det var en riktigt fint ställe. Man fick visserligen köra i 6 timmar för att komma dit, men det var det värt. Först och främst var det värt alla ansträngningar eftersom det hela innebar att jag äntligen fick bada! Vi bodde precis vid stranden:
Vattnet var perfekt och man kunde simma huuuur länge som helst. Vi bodde i någon form av mongoliska tält. Det var i alla fall så de kallade dem. Men alltså, de där mongolerna vet hur man bor i tält, för det fanns kylskåp och lampor och sängar med duntäcken och allt möjligt i tälten:
Naoshima är egentligen inte mest känd för sina stränder utan det är en konstö. Det finns ett par riktigt kända konstmuseer där och många av de stora konstnärerna har varit där på ett eller annat vis (några är begravda där...). Det är riktigt coola konstmuseer som bygger mycket på upplevelse. Det var inte museer av den typen dar man strosar runt i evigheter och kollar på tavla efter tavla efter tavla, utan det handlade om att uppleva konsten på annat vis (vilket jag är mycket glad över). Museerna på ön var helt enkelt konst i sig. Man byggde husen efter konsten som skulle vara i dem. Hela byn på ön fullkomligt drällde av små konstmuseer med rolig "upplevelsekonst". Men vi hade som sagt kört i 6 timmar på lördagen, så vi orkade inte ge oss iväg och vara kulturella på det viset, utan våra lördagskulturupplevelser bestod i att prova en massa olika sorters vin, bada i havet, äta chips och prova alla ölsorter i ölmaskinen:
När det blev kväll hittade vi en okonomiyakirestaurang ute i ödemarken (tjohooo) och där stannade vi tills de slängde ut oss, men vi hann äta massor:
På söndagen, efter ett morgondopp, tog vi oss i kragen och gick på konstrunda. Det var riktigt fina museer, men jag måste säga att den mest intressanta upplevelsen var ett litet museum i byn där man bara fick vara 10 personer åt gången. Man fick en del instruktioner innan man gick in, typ "det är helt mörkt där inne, gå längs väggen och sätt dig var du vill. Du kommer så småningom att se ett ljus. Gå in i ljuset". Ungefär så var det. Vi gick in i ett helt mörkt rum med en massa främlingar, såg ett ljus efter 10 minuter (och under den tiden trodde man att man var den enda som inte såg något...), gick in i ljuset och försökte sedan räkna ut när och hur man skulle komma ut igen. Det var på allvar ganska kul. Monet-rummet i det stora museet var så klart också sevärt, men det är sådana här saker man minns.
Mitt i natten på söndagen kom jag hem, sov några timmar och tvingade mig upp att jobba i dag. Men som tur är regnade det ordentligt i dag så jag har kunnat ta en lite bättre barn-i-regn-bild:
Nu ska jag gå och lägga mig. Puss och kram!
Juni 2007Posted by Johanna Thu, June 14, 2007 19:11:34Jag lärde mig en bra läxa häromdagen. Jag skulle åka bussen in till Minoo centrum, närmare bestämt till Minoo stadskontor. Där skulle jag träffa en kompis och tillsammans skulle vi gå på en konsert. När jag hoppade på bussen var alla säten upptagna utom ett, längst bak, och jag satte mig så klart där. Jag skulle åka 7 hållplatser. Vid varje hållplats gick det på ungefär 10 personer, så efter bara tre hållplatser var bussen helt fullproppad. Ingen kunde röra sig en milimeter. Då kom jag på att det nog var ganska dumt att sitta långt bak. I Japan går man nämligen av längst fram och betalar när man går av bussen. När min hållplats kom försökte jag röra mig framåt och kom kanske en hel meter innan bussen körde iväg igen. Så höll det på ett par hållplatser tills jag till sist kom av, ganska många hållplatser för långt. Jag hade ingen aning om var jag var när jag kom av, och tänkte att jag följer väl hållplatserna tillbaka så ordnar det sig. Men så frågade jag ett par killar om vägen till stadshuset (jag har blivit en jävel på att fråga om vägen. Snart förstår jag vad de svarar också) och de visade en genväg...en "genväg" alltså. Jag gick heeeeelt vilse. Efter att ha frågat kanske 50 personer om vägen kom jag till sist fram, bara 20 minuter för sent.
Det där med att packa bussar och tåg helt fulla är skitkonstigt. Det verkar som om man tycker här att det alltid får plats några till. Första gången jag åkte det allra sista tåget hem för kvällen var jag väldigt fascinerad av intryckarna, personerna som arbetar med att trycka in folk på tåget. Jag var fascinerad ända tills jag insåg att jag var i mitten av vagnen och skulle snart av...Det skummaste av allt är att japanerna inte verkar störas av det hela alls.
Men även om jag inte har vant mig vid folkmängden än så börjar det gå ganska bra med språket. Jag har till och med lyckats boka bord på restaurang. Jag fick visserligen säga allt 5 gånger för att de skulle förstå (det var på telefon) och de fick säga allt minst lika många gånger och det var mååånga yukkuri onegaishimasu (snälla saktare...) men det gick. Det är lite kul att hänga med i språkutvecklingen här just nu. Det finns en tendens i Japan att prata med verben i preteritum (dåtid) när man vill vara artig. I affären säger de ofta arigatoo gozaimashita (tack i dåtid) och inte arigatoo gozaimasu (tack i nutid). Man tackar liksom för den här gången som redan är förbi, och alltså är i dåtid. Men några av mina studenter har berättat att man nu för tiden ofta säger till de anställda i affärerna att säga tack i nutid i stället för att visa att man vill att kunden ska komma tillbaka och för att göra det hela lite mer avslappnat. Det verkar som om man gärna vill ha lite mer avslappnade relationer numera.
Förutom att jag börjar kunna prata lite japanska har jag också tagit till mig en del japansk kultur. Jag har till exempel pimpat min telefon på ett japanskt sätt:
Jag har också uppodlat en stor fascination över apparater som man kan stoppa in 100 yen i och så kommer det ut roliga leksaker som man kan hänga i mobilen eller på väskan eller var som helst faktiskt. Det bästa stället i stan är ett varuhus som heter Yodobashi Camera, ett ställe som bara säljer datorer och kameror och så, men de har en hel avdelning med dessa apparater. Det här är bara en av gångarna:
Jag har också besökt ganska många tempel, vilket man ska göra som en god japan. I helgen var jag med Bente, min danska kollega i Fushimi-inari. Där spelades flera scener i "En geishas memoarer" in. Om ni har sett den kommer ni kanske ihåg att Sayuri springer i de här gångarna:
Till sist kommer en bild på ett mycket känt tempel i ett ställe som heter Uji. Det här templet som jag står framför finns på baksidan av 10-yenmyntet:
I dag har regnperioden officiellt börjat (det har regnat ett tag, men nu är det tydligen officiellt), så jag tog med min kamera i morse för att fånga lite paraplybarn, men det var nog ledigt i dag eller så, för det var inte så mycket barn ute. Jag ska försöka igen, men tills dess får ni hålla till godo med dessa små barnen:
Hejsvejs från mig
Juni 2007Posted by Johanna Sat, June 09, 2007 14:11:38Smörgåsbord finns i Japan också, men här heter det "viking". Anledningen till detta är:
Ett stort hotell i Tokyo, Imperial Hotel, hade en restaurang förr i tiden som hette "Viking". Det var ett försök till en svensk restaurang, så man ville ha svenskt smörgåsbord, och som i de flesta länder här i världen betyder "smorgasbord" helt enkelt allt-du-kan-äta-buffé. Ordet smörgåsbord introducerades liksom aldrig för gästerna, utan alla associerade en sådan buffé med restaurang Viking. Konceptet spreds till andra restauranger och nu kan man se skyltar utanför restauranger med texter som "Viking 2000 yen" och man kan höra folk säga "Ska vi äta viking i kväll?" eller "Ska vi ha viking på festen?" Det är faktiskt helt sant. Och ganska kul.
Och på tal om viking så har jag varit på inte mindre än två beer garden-kvällar på senaste tiden. Det finns beer gardens lite överallt i stan, men alla ligger högst upp på taket i en hög byggnad, ofta högst upp på ett hotell eller på ett varuhus. Förr i tiden, innan luftkonditioneringen var vanlig, var det underbart på sommaren att komma upp lite högre där det blåste lite och sitta och dricka öl och äta massor. Det är fortfarande väldigt skönt trots att det finns luftkonditionering överallt. I lördags var jag på toppen av New Hankyu Hotel med lite kompisar och i onsdags var jag på toppen av Hankyu Building med några studenter (Hankyu är ett jätteföretag som äger järnväg, hotell, varuhus och en massa annat). Det är ett riktigt bra koncept. Man betalar när man går in, får ett glas, och sedan fyller man på själv med vilken öl man vill ha (bara japansk öl), mörk, mellan eller ljus, och man kan såklart välja mellan ett par olika sorter också, och så är det bara att gå och fylla på mer när man är klar. Det roligaste är att prova maskinerna som fyller på öl. De är riktigt proffsiga. Man stoppar in glaset och så lutar maskinen glaset i perfekt lutning och fyller på. Det finns alltid viking i jätteformat så man blir definitivt mätt. Beer garden är en sommarföreteelse, så de är bara öppna mellan maj och oktober tror jag.
När jag ändå är inne på mat kan jag berätta att mina konversationsstudenter skulle redovisa lite svenska/nordiska kulturfenomen (eller kulturfenomen som även finns i Sverige) och en student skulle berätta om nypotatis och svenskars förhållande till nypotatis. Hon gjorde en mycket bra redovisning och avslutade det hela med att förklara att det egentligen var precis samma sak som japaners förhållande till nyris. Ha ha, det hade jag ingen aning om, men det är klart att någon gång är ju riset nyskördat och det är såklart nyris. Det kommer i september och ska tydligen vara något alldeles speciellt. Det ska bli mycket intressant att testa.
Hejhej från mej
