byggarna på campus
Januari 2010Posted by Johanna Thu, January 14, 2010 23:48:24På Minoo campus, där jag jobbar de flesta dagar i veckan, byggs det om. Det har byggts sedan i somras och det verkar aldrig ta slut. Det byggs mest i huset där jag sitter och på våningen där mitt kontor är. Det dräller av byggarbetare i hissarna, i korridorerna, vid läskapparaterna, överallt, och allt är så mycket trevligare än det var förr.
Handai, som mitt universitet heter, är känt lite överallt för att vara nörduniversitetet. Det är ett av Japans superuniversitet, som är väldigt svårt att komma in på, men det är alltså känt för att dra till sig det lite nördigare klientelet. Jag vet inte om det stämmer nr det gäller studenterna – jag tycker nog att det finns en hel del coolingar – men generellt sett kan man kanske säga så om personalen. Jag har inget emot nördar, och det är ofta jag själv sällar mig till den nördiga gruppen, men det är jäkligt ont om hunks på stället. Eller det var det. Nu sedan byggarna är det fullt.
I början, i somras, var det en konstig situation på campus. Byggarna kände sig nog lite bortkomna och visste inte hur de skulle uppföra sig, eftersom de var på en arbetsplats full med folk, och de var faktiskt lite i vägen med sina långa stegar och stora skottkärror i hissen. Mest såg man dem smyga runt längs väggarna och föra väldigt lite oväsen. Ofta hände det att jag skulle ta hissen och byggarna som också stod och väntade gick inte in när den väl kom, eftersom de inte ville smutsa ner mina kläder med sina skitiga kläder. Det var en mössan-i-handen-mentalitet i flera månader.
Nu har det ändrats. Det började med att de hade radion på under tiden de jobbade. Sedan började de våga åka i hissen tillsammans med andra. Idag fick jag åka hiss med två skottkärror, en stege och tre skitiga byggare, varav två hade hinkar med äckligt vatten i händerna. Jag kan inte säga annat än att det är mycket befriande. Äntligen kan vi alla slappna av lite. I somras kunde jag inte komma i närheten av byggområdet utan att alla sprang iväg och bad om ursäkt för allt möjligt på vägen dit. Nu kan vi stå och skoja med varandra utan krångel.
Det är ett helt annat ställe sedan byggarna kom. Förutom studenterna har det mest gått och dragit en massa chinosbeklädda, välfriserade, viktiga, glasögonprydda klichéer på stället. Nu är det uppblandat med en massa tatuerade, långhåriga, solbrända, muskulösa klichéer också.
Johanna
- Comments(2)http://www.hantus.se/#post494
